Det kanske är lite kaxigt att kalla den för det, men intill vår brokbladiga kornell (för övrigt en stor favorit, sådana vill vi helt klart ha fler av, både i rucklet och i hus-huset!) växer det ett gäng fina små primulor. Ett tag trodde jag faktiskt att den hade dörr, men förrförra året återuppstod den. I år är den nog faktiskt snäppet finare och planer finns på att köpa eller försöka driva upp fler så samlingen kan bli ännu större!
I helgen blommade inte bara primulorna, utan även brudspirean. Ett tag kändes den lite som om den var överexponerad i "kommunala" rabatter, på samma sätt som Ölandstoken fanns överallt förut. Nu känns det snarare som att brudspirean kan göra en comeback snart, för man (läs: jag) är ju inte lika trött på den längre. Ute i rucklet passar den i alla fall finfint!