söndag 10 juni 2007

På väg till Kollo

Så här kan det se ut om man kör förbi oss på väg till stugan. Missarna gillar att åka till stugan. Eller, ja, att vara där iallafall. Bilresan brukar ju inte vara så populär och inte heller den guppiga båtresan. När vi väl landat inne i stugan brukar de vara rätt nöjda, särskilt Anton som tror att han är kung på ön. De andra två nöjer sig med att hålla sig på tomten. När det gäller Toble, så är det terrassen som gäller. Gräs är äckligt







onsdag 6 juni 2007

Lilla Blå får en ny kompis

Båten som ingick i husköpet heter Lilla Blå. Stora Blå finns än så länge fortfarande på Västkusten, men ska förhoppningsvis få byta sida till sommaren -08.




Hon är, som synes, inte den ultimata båten att transportera människor, djur eller saker i.
"-Är du säker på att vi inte kommer att sjunka?", är en mening som uttalas alldeles för ofta.
Denna mening åtföljs ofta av: "Tänk på att missarna är i bur och inte kan simma isåfall!"

När även Mor o Far P uttalade sina tvivel om Lilla Blå och raskt döpte om henne till "Nötskalet", började vi fundera på om det kanske inte skulle vara bättre om vi hade en båt med ruff?


Sagt och gjort, vi köpte oss en liten röd båt, dvs "Lilla Röd". Lilla Röd fanns i Sankt Annas skärgård och verkade hur bra som helst, så bil med dragkrok lånades in av tålmodiga släktingar och båtsläp hyrdes. Ett stort båtsläp. Man hade kunnat köra två st Lilla Röd på det.





Joflopp rattade både bil och släp som om han aldrig gjort annat och efter att ha slingrat oss runt på små vägar kom vi fram till bryggan. Nu återstod bara att få henne i sjön.
Följande ordväxling hördes:

-Har du sjösatt en båt någon gång?
-Nej, bara tittat på när pappa gör det.. Har du?
-Nej, men hur svårt kan det vara?
Och det var faktiskt inte särskilt svårt! Eller, vi lyckades iallafall!


Tyvärr verkade Lilla Röd inte vara lika glad att vara med oss, som vi var över att ha henne hos oss, så det dröjde inte många timmar förrän hon helt enkelt inte ville vara med längre. Joflopp skulle köra ut tålmodiga släktingar och en av de små varianterna peppade Joflopp med diverse utrop:
-NU, går det!
-Nu går det inte igen.
-Ska vi BACKA hela vägen ut?

Till slut fick Joflopp packa över hela Tålmodliga Familjen i Lilla Blå och köra ut till ön, trots att vi hade Lilla Röd. Lilla Röd fick helt enkelt vara bryggseglare hela sommaren. Men vi tycker om Lilla Röd ändå.