lördag 6 februari 2010

Rucklet i vinterskrud

Så kom vi då äntligen iväg och efter en lång biltur var det dags att se om det gick att ta sig över till ön. Som tur var hade någon beställt plogning av den yttersta delen av parkeringen och det var vi glada för. Det hade blivit en hel del skottande bara för att kunna få till en parkeringsficka annars.

Sedan var det dags att dra på sig trälaggen och prova isen. Packningen fick följa med i en ryggsäck och på två pulkor som vi drog efter oss. Pulkorna fungerade hur bra som helst och jag funderade några gånger på om jag hade tappat den eftersom den inte kändes. Det var en konstig känsla att skida fram över isen och tänka på att sist man var på samma ställe så satt man i Rosalita och puttrade fram. Jag provade isen med ispiken med jämna intervaller och hittade ett gammalt pilkhål. Annars var det som att slå ispiken i ett betonggolv när den väl nått genom snön.





Tills slut nådde vi fram till vårt lilla ruckel och kunde pulsa fram i snön. Allt ser verkligen annorlunda ut med 50-70 cm snö. Väl inne kunde vi konstatera att det var minusgrader även där. Förhoppningsvis ska temperaturen snart vara uppe på en mer behaglig nivå.

fredag 5 februari 2010

Snart så...

Gamla hederliga trälaggar står i hallen och väntar på att få användas på nytt. På mitt par finns det knappt någon tjära alls. Jos skidpar har det lite bättre med det mesta av tjäran kvar. Eftersom jag inte kände för att ställa mig i lägenheten och trixa med tjära, även om det luktar gott för stunden, fick det bli en ljusstump och hårfön istället. Genom att värma på lite stearin hoppas jag kunna bättra på glidet.

Jo ringde ut till gården på ön igår för att få en rapport om isläget. Isen ska vara tjock och fin hela vägen men med en del snö. Israpporterna från SMHI säger att isen ska vara mellan 10 till 25 cm tjock. För kärnis gäller "två tum för en karl, fyra för en häst", så det är skönt med lite marginal.

Under veckan har vi införskaffat en ispik och med hjälp av den ska vi se till att hålla oss på säker is. Tar vi den rekomenderade vägen är det drygt två kilomter på isen och ytterligare en och en halv kilometer på land innan vi når stugan. Förutom ispik finns räddningslina och isdubbar med i packningen

Eftersom vi insett att vi inte har någon gasol kvar i stugan håller vi koll på EON:s sida över pågående driftstörningar. Lyckligtvis verkar ledningarna stå pall än så länge. Vi får väl fundera i bilen om vi ska köpa en gasflaska på vägen för att hålla Murphy på avstånd.