onsdag 31 mars 2010

Ytterligare ett fynd

Visserligen hade jag funderingar på att köpa en Woodstar ST12, om än på 400V. När en butik sedan får för sig att sälja ut kvarvarande exemplar för att tillverkaren vill sälja sågen i annan färg och under annat koncernnamn, suckade jag för mig själv och tänkte att det var synd att de bara hade enfasmaskinerna kvar.


Någon dag senare inser jag att en prissänkning med 40,5% gör att jag kan finna mig i att det är en enfasmaskin. Dessutom borde 2,2 kW istället för 2,8 kW vara hanterbart. Snabbt telefonsamtal till butiken för att kolla att de har någon såg kvar, och sedan en biltur på 45 minuter innan vi sladdar in på parkeringen.

Efter en hel del slit så har vi nu baxat upp sågen på vinden, i väntan på transport till stugan. 70 kg vägde visst hela paketet.

torsdag 18 mars 2010

Mätbandet får en kompis

Det är sällan jag använder tumstock, mest för att jag tycker det är rackligt så fort det handlar om längre avstånd än 15 cm. Favoriten de senaste åren har varit ett femmeters mätband från Hultafors. Jag tycker det funkar väldigt bra att mäta virke med och det går enkelt att hantera själv. Det finns dock ett stort aber med mätband som jag irriterar mig något grymt på. Nämligen när man ska mäta invändiga, lodräta mått där man inte kan fästa tungan någonstans. Bandet svajar fram och tillbaka om man inte orkar hämta en pall för att låta tungan börja vid golvet istället.

Sedan finns det en hake till, men det är inte mätbandets fel utan helt mitt eget. Även om jag lyckas hålla bandet rätt vid en invändig måttagning så glömmer jag i ca 5% av fallen att lägga till 10 cm eftersom själva mätbandsbehållaren bygger just 10 cm. Ni kan ju ana hur många gånger jag kommit tillbaka med en regel eller panel som varit exakt, på millimetern 10 cm för kort.

För att råda bot på eländet och för att snabbt och enkelt kunna mäta längre än fem meter slog jag igår till på en laseravståndsmätare från Bosch. DLE 70 heter modellen och som man kan gissa sig till av namnet kan den mäta upp till 70 meter med en noggrannhet på 1,5 mm. Fullt tillräckligt för mina behov.


söndag 14 mars 2010

Ännu en vintertur till rucklet

Isen ligger enligt uppgifter ca 60 cm tjock och det verkar inte direkt som om vi kommer att få i båten än på ett tag, så vi passade på att njuta av det fina helgvädret genom att åka ut till ön. Denna gång var det dock inte loppis-skidorna som tog oss ut, utan ett lite tuffare färdmedel: Bandvagn!

Jag har ju inte gjort lumpen så jag har inte sett , än mindre åkt i något liknande tidigare och var mäkta imponerad av detta fordon. Snabbt och lätt tog vi oss ut över isen, upp på ön via en strand och sedan vidare ända fram till dörren.

Nu ska jag snabbt tillägga att det inte är vi som har införskaffat detta fordon, även om det glittrade i Joflopps ögon när vi åkte med den. Vi håller oss till mindre investeringar och renoverar huset istället. Men det verkar dock ligga något bakom uttrycket "Skillnaden mellan pojkar och män är priset deras leksaker". Alla karlar ser lite lätt drömmande ut i blicken när man pratar om att åka/äga en bandvagn.

söndag 7 mars 2010

Altantaket gav upp

Sedan vi var ute på ön i februari har det kommit mer snö och vi hade ett rådslag om hur vi skulle göra med taken vi inte hann skotta förra gången. Då Jo var uppbokad på annat håll för helgen kom vi överens om att jag skulle åka över för att se till stugan.

Den här gången var föret över havet helt perfekt. Snön hade smält och sedan frusit till is vilket gjorde att det var som att skida på hård skare. Att marssolen värmde skönt gjorde inte saken sämre.

Väl ute på ön fick jag se något som inte var lika kul. Delar av altantaket hade rasat in och det såg ut som om det hade gått en lavin över altanen. En bjälke hade gett vika och gått av och det som en gång var plats för marshmallowgrillen var nu en hög med snö och bråte.

Som tur var hade man bara spikat altantaksbjälkarna mot takstolarna. De enda skadorna på själva huset blev då att några fasadbrädor slets ner. Efter att ha skottat bort snön från altanen och lappat ihop hålet i fasaden var det fixat så det håller till sommaren.

En positiv sak med takraset var att vi nu insåg hur ljust det blev i köket när solen kan lysa in. Tanken var att vid tillfälle byta altantaket och då ska man kanske inte skymma köksfönstret igen.