En vecka i gropen
Att spendera en vecka i "gropen" är verkligen att komma bort från kontoret. Nu när alla andra har åkt hem och Jo är kvar i Göteborg och jobbar, så har man inte så många att prata med. (Andra än katterna dvs...)
För att överhuvudtaget kunna få till ett golv så behövs det gjutas plintar. Eftersom jordlagret är så grunt så måste plintarna förankras i berget.
I teorin är detta enkelt. Man mäter ut var plintarna ska stå, borrar ett par hål och kör ner armeringsjärn som man gjuter fast med expanderbetong. Sedan häller man betong i ett gjutrör och stoppar ner en stolpsko. I teorin...
I praktiken upptäcker man att berget är för högt i förhållande till var bärlinorna ska ligga. Stolpskon får alltså inte plats. Med en borrhammare från Jula börjar jag borra 20 millimetershål i berget. Det tar lite tid innan jag får in snitsen, men sedan tuggar det på. Jag är glad att jag inte köpte den allra billigaste maskinen. De har nämligen ingen steglös gång utan bara en strömbrytare. På eller av. Fullt ös eller inget. Gissa vad som händer med en sådan maskin när du blir trött och borret kinkar fast i berget...?
Stolpskorna från Gunnebo hittade jag på Jula och är justerbara. Köpte dessa för att ha lite att spela på vid själva gjutningen. Det visade sig vara ett smart drag. Justerbarheten är +-5cm och man kan lätt justera bärlinan i våg när plintarna är gjutna.
Men även om de är justerbara, så blir de inte hur korta som helst. För att få plats med ett par av dem blev det som sagt till att bila bort lite av berget. Bila berg med en borrhammare är inte det roligaste man kan hitta på, men är man en redig karl, så klarar man väl av sådant! Fick hålla på i ett par dagar för att få bort tillräckligt mycket så att stolpskorna kunde ställas på berget. De billiga borr som följde med maskinen tog snart slut så Beijer fick förutom virke, även köra ut ett nytt borr. Tur att Beijer kör ut varor då Jo är hemma med bilen. 32 mil bort...
Till slut så kom i alla fall armeringsjärnen på plats. Efter att ha pytsat i exanderbetong i hålen, stacks järnen ner och det hela fick stå någon dag tills betongen brunnit klart. Under tiden sågades gjutrören till och stödställningar byggdes av spillvirke.
Betongbruket rördes ihop i hinkar med en billig blandare från Bauhaus. Den fungerade över förväntan även om den väsnades något helt otroligt, men det får man väl ta. Det var första gången jag blandade betong, men det var ju bara att följa receptetnpå säckarna. Efter att ha fyllt rören och använt en list för att skaka om betongen, så såg det bra ut. Stolpskorna stacks ner och fick vila på spillvirkesbitar. Sedan täckte jag över ytan med byggplast och lämnade gropen åt sitt öde.
För att överhuvudtaget kunna få till ett golv så behövs det gjutas plintar. Eftersom jordlagret är så grunt så måste plintarna förankras i berget.
I teorin är detta enkelt. Man mäter ut var plintarna ska stå, borrar ett par hål och kör ner armeringsjärn som man gjuter fast med expanderbetong. Sedan häller man betong i ett gjutrör och stoppar ner en stolpsko. I teorin...
I praktiken upptäcker man att berget är för högt i förhållande till var bärlinorna ska ligga. Stolpskon får alltså inte plats. Med en borrhammare från Jula börjar jag borra 20 millimetershål i berget. Det tar lite tid innan jag får in snitsen, men sedan tuggar det på. Jag är glad att jag inte köpte den allra billigaste maskinen. De har nämligen ingen steglös gång utan bara en strömbrytare. På eller av. Fullt ös eller inget. Gissa vad som händer med en sådan maskin när du blir trött och borret kinkar fast i berget...?
Stolpskorna från Gunnebo hittade jag på Jula och är justerbara. Köpte dessa för att ha lite att spela på vid själva gjutningen. Det visade sig vara ett smart drag. Justerbarheten är +-5cm och man kan lätt justera bärlinan i våg när plintarna är gjutna.
Men även om de är justerbara, så blir de inte hur korta som helst. För att få plats med ett par av dem blev det som sagt till att bila bort lite av berget. Bila berg med en borrhammare är inte det roligaste man kan hitta på, men är man en redig karl, så klarar man väl av sådant! Fick hålla på i ett par dagar för att få bort tillräckligt mycket så att stolpskorna kunde ställas på berget. De billiga borr som följde med maskinen tog snart slut så Beijer fick förutom virke, även köra ut ett nytt borr. Tur att Beijer kör ut varor då Jo är hemma med bilen. 32 mil bort...Till slut så kom i alla fall armeringsjärnen på plats. Efter att ha pytsat i exanderbetong i hålen, stacks järnen ner och det hela fick stå någon dag tills betongen brunnit klart. Under tiden sågades gjutrören till och stödställningar byggdes av spillvirke.
Betongbruket rördes ihop i hinkar med en billig blandare från Bauhaus. Den fungerade över förväntan även om den väsnades något helt otroligt, men det får man väl ta. Det var första gången jag blandade betong, men det var ju bara att följa receptetnpå säckarna. Efter att ha fyllt rören och använt en list för att skaka om betongen, så såg det bra ut. Stolpskorna stacks ner och fick vila på spillvirkesbitar. Sedan täckte jag över ytan med byggplast och lämnade gropen åt sitt öde.
0 kommentarer :
Skicka en kommentar