Nollpåverkan - ett rimligt mål?

Har man en sommarstuga på en ö ställs det lite krav på avlopp och miljöpåverkan, speciellt när kommunen har börjat att inventera alla enskilda avlopp i området. Efter att ha satt sig in i regler och rekomendationer för avloppslösningar började tanken om nollpåverkan pocka på uppmärksamhet. Hur får vi ner belastningen till ett minimum?

Ser man till avfallshanteringen komposteras allt som går att kompostera. I övrigt sorteras allt återvinningsbart ut och tas med när vi åker in till fastlandet. Soptunnan töms en gång i veckan (under högsäsong, annars varannan vecka) och får inte väga mer än 15 kg, det gör att man ogärna slarvar med källsorteringen.

Avloppet då? De krav som finns från Naturvårdsverket är att 90% av fosfor, 50% av kväve och 90% av BOD (organiskt material - slam) ska renas innan avloppsvattnet går ut i naturen. Skulle kännas bra om vi kunde få till en hantering som gav ännu mindre utsläpp. Genom att vi har torrtoa sorteras fekalierna ut och komposteras. Urinen ska vi leda till speciella behållare och sedan använda för markspridning. Genom att blanda en del urin med åtta delar vatten får man ett flytande gödsel som snabbt tas upp av buskar och andra växter. Separett har en ejektortank som man kopplar till trädgårdsslangen och som ger rätt blandningsförhållande.

Ejektortank från Separett

Enbart genom att urin och fekalier aldrig når avloppet tar vi bort en hel del fosfor och kväve från avloppet. Om vi renar resterande avlopp med det reningsverk vi tittat på börjar det se riktigt bra ut.

Tabellen nedan visar reninsgrad i oika stadier. Steg 1 är reningsgrad efter att tagit hand om fekalier och urin. Steg 2 visar reningsgrad efter reningsverk.

Använder vi oss av fosfatfria tvätt- och diskmedel kommer utsläppen av fosfater att vara i princip noll. För att bli av med de sista procenten kväve och organiskt material planerar vi att göra ett dike till vilket vi släpper det renade vattnet. I detta dike ska vi prova att plantera vassväxter som tar upp de sista resterna av kväve och som binder det organiska materialet i rotsystemet. Nollpåverkan kanske inte är omöjligt att uppnå trots allt.