En vecka i gropen

Att spendera en vecka i "gropen" är verkligen att komma bort från kontoret. Nu när alla andra har åkt hem och Jo är kvar i Göteborg och jobbar, så har man inte så många att prata med. (Andra än katterna dvs...)
För att överhuvudtaget kunna få till ett golv så behövs det gjutas plintar. Eftersom jordlagret är så grunt så måste plintarna förankras i berget.
I teorin är detta enkelt. Man mäter ut var plintarna ska stå, borrar ett par hål och kör ner armeringsjärn som man gjuter fast med expanderbetong. Sedan häller man betong i ett gjutrör och stoppar ner en stolpsko. I teorin...

I praktiken upptäcker man att berget är för högt i förhållande till var bärlinorna ska ligga. Stolpskon får alltså inte plats. Med en borrhammare från Jula börjar jag borra 20 millimetershål i berget. Det tar lite tid innan jag får in snitsen, men sedan tuggar det på. Jag är glad att jag inte köpte den allra billigaste maskinen. De har nämligen ingen steglös gång utan bara en strömbrytare. På eller av. Fullt ös eller inget. Gissa vad som händer med en sådan maskin när du blir trött och borret kinkar fast i berget...?












Stolpskorna från Gunnebo hittade jag på Jula och är justerbara. Köpte dessa för att ha lite att spela på vid själva gjutningen. Det visade sig vara ett smart drag. Justerbarheten är +-5cm och man kan lätt justera bärlinan i våg när plintarna är gjutna.

Men även om de är justerbara, så blir de inte hur korta som helst. För att få plats med ett par av dem blev det som sagt till att bila bort lite av berget. Bila berg med en borrhammare är inte det roligaste man kan hitta på, men är man en redig karl, så klarar man väl av sådant! Fick hålla på i ett par dagar för att få bort tillräckligt mycket så att stolpskorna kunde ställas på berget. De billiga borr som följde med maskinen tog snart slut så Beijer fick förutom virke, även köra ut ett nytt borr. Tur att Beijer kör ut varor då Jo är hemma med bilen. 32 mil bort...



Till slut så kom i alla fall armeringsjärnen på plats. Efter att ha pytsat i exanderbetong i hålen, stacks järnen ner och det hela fick stå någon dag tills betongen brunnit klart. Under tiden sågades gjutrören till och stödställningar byggdes av spillvirke.
















Betongbruket rördes ihop i hinkar med en billig blandare från Bauhaus. Den fungerade över förväntan även om den väsnades något helt otroligt, men det får man väl ta. Det var första gången jag blandade betong, men det var ju bara att följa receptetnpå säckarna. Efter att ha fyllt rören och använt en list för att skaka om betongen, så såg det bra ut. Stolpskorna stacks ner och fick vila på spillvirkesbitar. Sedan täckte jag över ytan med byggplast och lämnade gropen åt sitt öde.

Gropen

Det som ska bli ett badrum är nu inget annat än en grop, om än med väggar och tak. Har fått bära ut mängder med jord och kapat trädrötter från närliggande träd. Berget kommer fram när jag tar bort jorden och jag inser nu att plintarna måste förankras i berget för att det ska fungera.











Allt virke är utrivet och ligger i en hög bakom huset i väntan på att eldas upp. Fick en tunna som hade innehållit kokosolja av killarna på återvinningsstationen. Det var bara att skära upp ett draghål i botten och sedan sätta igång att beta av högen med rivningsvirke. Det luktade som om jag poppade kopiösa mängder med popcorn. Ganska gott faktiskt!
Gick förvånansvärt snabbt att elda upp alltsammans i en tunna och när man väl var i farten, kom order från Jo via mobilen: "Elda upp barstolarna!". Det var bara att verkställa ordern. Jag kan inte direkt säga att jag led av åsynen av stolarna som bokstavligt talat gick upp i rök...

Välkommen till bär-ön

En av de första helgerna vi tillbringade på ön träffade vi på ett par grannar som hälsade oss med: "-Hej, välkommen till Bär-ön!" Vi anade att de inte sa så pga att det fanns så mycket bär på ön.. Så rätt vi hade!

Inför duschrumsrenoveringen köpte vi lite byggmaterial. Trettio st gipsskivor, 900x2500, är ingen barnlek. Varje skiva tog 10 minuter i effektiv bärtid. Det blir mao mer än 5 timmar enbart i effektiv bärtid! Sen ska man lasta och lossa båt mm. Dessutom bar vi upp golvspånskivor, 6 lådor klinker, 200 kg golvavjämning, 40 kg kakel/klinkerfix och hel drös med andra pryttlar.

Hade det funnits någon rättvisa i världen hade vi förärats stadens snyggaste armar i "belöning", men icke-sa-nicke. Vi får nöja oss med det snyggaste duschrummet på ön. Fast vid det laget kanske armarna har blivit de snyggaste också, för det är ju ett tag kvar innan badrummet är färdigt...




Så här ser det ut i vardagsrummet numera. Det är Bar-hörnan som har fått ge vika till förmån för materialupplaget. Förhoppningsvis kommer denna hörna vara tom och duschrummet i tiptop nästa år.

Golvet bryts upp

När vi beslutade oss för att riva ut hela duschrummet och helkakla hade vi på känn att det kanske inte skulle gå som på räls. Vi anade att golvbjälklaget kanske inte var tiptop och att vi förmodligen skulle få regla upp ordentligt för att få det tillräckligt stabilt för klinker. Tji fick vi -igen.
Vi trodde att vi skulle få regla UPP, inte OM. Reglarna visade sig vara upp-pallade på vad som hade funnits tillhands vid byggtillfället; betonghålsten, brädor, stenar, ja lite av varje. Uppfinningsrika verkar de ha varit iallfall. Det var förmodligen bara ren tur att ingen av våra midsommargäster snubblade och brakade rakt igenom.
Det som återstår för oss efter att ha kliat oss i huvudet är kort och gott: "Gör om, gör rätt". Alternativt; "Hälsa på Beijer, bär mer".

Fuktspärr är för övrigt bara för mesar. En riktig karl använder "P-Jord".

Riva badrum

Midsommar har passerat och vi kan ge oss på att riva upp badrummet. Tanken är att se hur det ser ut och sedan regla upp golv och väggar och förbereda för klinker och kakel.

Skiss på hur badrummet ser ut. Dörren som syns på bilden nedan är inte med på skissen. Den går till ett kallförråd och vi tänker bygga bort dörren för att sedan sätta i en dörr från utsidan av förrådet.

















Bakom väggen är duschen. Varmvattenberedaren är från Nibe och rymmer 35 liter. Det har varit dåligt tryck i vattnet från denna och att lista ut hur man får vatten i duschen utan att skålla sig eller förfrysa vissa kroppsdelar var ett kärt samtalsämne under midsommar. Teorierna var många men jag tror att alla föll när de praktiserades. Att sedan vattentillgången överlag är dålig just vid midsommar gjorde inte saken bättre. Duschplatsen var vi alla lite fundersamma över. Det verkar inte bättre än att vattnet rinner genom trätrallen och rakt ner på marken. Väggarna är i alla fall klädda med våtrumstapet. Alltid något.

Handfatet har bara kallvatten och här är det alltid bra tryck. Vi tänker sätta ett nytt handfat intill varmvattenberedaren så man slipper tvätta händerna i iskallt vatten.
















En liten hörna som vi inte förstår vad den är tänkt för. Ska man sitta här och vänta på sin tur? Kanske specialbyggt för tjejer som går två och två? Lektyr fanns det i alla fall i form av en svampaffisch.















Rensade hörnet och började bryta upp väggen för att se hur det ser ut bakom panelen. Hela badrummet är klätt med panel och allt eftersom det rivs kastas det ut genom fönstret till en hög bakom huset. Gissar att det kommer att bli en liten brasa så småningom.


Knepiga elkopplingar verkar det finnas gott om. Detta är kopplingen till lampan ovanför handfatet. Apparatdosor är bara onödigt. Att lampan sitter på andra sidan rummet är en bagatell. Från detta uttaget gick sladden utanför väggen tills den nådde väggen bakom handfatet. Där hade man lagt den bakom panelen och sedan upp till lampan. På bilden ser man VP-rör. Senare hittade jag en dragning där sladden låg lös i väggen.


Inkommande vatten gick i väggen mellan dusch och varmvattenberedare. Inne i väggen fanns den här snygga kopplingen. Idag är det inte tillåtet att bygga in skarvar och frågan är om sådana här skarvar någonsin fått byggas in. Ren tur att den inte började läcka med följd att man skulle fått riva väggen. Den här kopplingen plockades snabbt bort...

På väg till Kollo

Så här kan det se ut om man kör förbi oss på väg till stugan. Missarna gillar att åka till stugan. Eller, ja, att vara där iallafall. Bilresan brukar ju inte vara så populär och inte heller den guppiga båtresan. När vi väl landat inne i stugan brukar de vara rätt nöjda, särskilt Anton som tror att han är kung på ön. De andra två nöjer sig med att hålla sig på tomten. När det gäller Toble, så är det terrassen som gäller. Gräs är äckligt

Lilla Blå får en ny kompis

Båten som ingick i husköpet heter Lilla Blå. Stora Blå finns än så länge fortfarande på Västkusten, men ska förhoppningsvis få byta sida till sommaren -08.

Hon är, som synes, inte den ultimata båten att transportera människor, djur eller saker i.
"-Är du säker på att vi inte kommer att sjunka?", är en mening som uttalas alldeles för ofta. Denna mening åtföljs ofta av: "Tänk på att missarna är i bur och inte kan simma isåfall!"

När även Mor o Far P uttalade sina tvivel om Lilla Blå och raskt döpte om henne till "Nötskalet", började vi fundera på om det kanske inte skulle vara bättre om vi hade en båt med ruff?

Sagt och gjort, vi köpte oss en liten röd båt, dvs "Lilla Röd". Lilla Röd fanns i Sankt Annas skärgård och verkade hur bra som helst, så bil med dragkrok lånades in av tålmodiga släktingar och båtsläp hyrdes. Ett stort båtsläp. Man hade kunnat köra två st Lilla Röd på det.

Joflopp rattade både bil och släp som om han aldrig gjort annat och efter att ha slingrat oss runt på små vägar kom vi fram till bryggan. Nu återstod bara att få henne i sjön.
Följande ordväxling hördes:

-Har du sjösatt en båt någon gång?
-Nej, bara tittat på när pappa gör det.. Har du?

-Nej, men hur svårt kan det vara?

Och det var faktiskt inte särskilt svårt! Eller, vi lyckades iallafall!

Tyvärr verkade Lilla Röd inte vara lika glad att vara med oss, som vi var över att ha henne hos oss, så det dröjde inte många timmar förrän hon helt enkelt inte ville vara med längre. Joflopp skulle köra ut tålmodiga släktingar och en av de små varianterna peppade Joflopp med diverse utrop:
-NU, går det!
-Nu går det inte igen.
-Ska vi BACKA hela vägen ut?

Till slut fick Joflopp packa över hela Tålmodliga Familjen i Lilla Blå och köra ut till ön, trots att vi hade Lilla Röd. Lilla Röd fick helt enkelt vara bryggseglare hela sommaren. Men vi tycker om Lilla Röd ändå.