Stugabstinensen når nya nivåer

Drygt två månader utan det andningshål som stugan utgör börjar märkas av. För att hålla den värsta abstinensen stången gör jag upp planer, kikar på braskaminer och funderar på avlopp. När inte det räcker blir det besök till Bauhaus, Hornbach, K-Rauta och Jula. Inte för att jag egentligen behöver köpa något, men eftersom stugan är så förknippad med täta besök till byggvaruhusen är det smått terapeutiskt att gå omkring bland gångarna.

Dessutom har jag inte känt något skriande behov av nya verktyg. Inte ens när vi fortfarande var ute i stugan. Visserligen skulle en bordsåg sitta fint och vi kommer att behöva köpa en tigersåg under året. Ett tag trodde jag att mitt begär efter nödvändiga verktyg var stillat. Sedan insåg jag att jag helt enkelt behövde tyngre prylar.



Vad sägs till exempel om en Pionjär 120 från Atlas Copco? Bensindriven bergborrmaskin på 26 kg. Förutom borr kommer spett och spettspade. Måste ju vara perfekt i den stenrika marken som finns ute på ön. Visserligen kan man hyra motsvarande maskin på Cramo men det är ju inte samma sak som att ha en egen.

När grannen drar igång sin grästrimmer så drar jag i startsnöret och gräver rörgravar till avloppet.


Men så idag hamnade jag på irrvägar och plötsligt satt jag och läste diskussionsinlägg om lämpliga minigrävare. Vad vore mer ultimalt än en egen minigrävare ute vid stugan? Suveränt för kommande avloppsarbete och dränering. Nya tomten skulle kunna ordnas till och inte allt för stora stubbar skulle kunna lyftas all vägens kos.

När grannen drar igång sin fyrhjuling hoppar jag in i hytten och drar igång min 3,5 tonsgrävare. Ganska snart skulle man nog bli tjenis med alla på ön som behöver få något grävt.


Just det... Ö var det. Tveksamt om båten som hämtar soporna klarar av att ta en grävare på 3,5 ton.